I dag vaknade jag till ett helvete för i natt så fick min skinka spelet och jag hade skitont!!!!! Mardröm! Somnade utan smärta, och kvällen var rätt smärtfri vilket var glädjande och förvånande! Efter att ha haft ont i 1,5 vecka ständigt så var jag lite förvånad. Så i går kväll trodde jag nästan, att jag kunde gå till jobbet utan problem MEN det trodde jag inte när jag satt i natt och gungade på sängkanten och nästan somnade eller när jag satt på toalettstolen och kände att jag höll på att falla mot tvättstället! Ja, såna har mina nätter varit! Och just i natt så kom jag på mig själv att nästan somna på toalettstolen och tvättstället närmade sig! Ja, jag vet att det finns människor som har det mycket värre än vad jag har haft det, men som jag har sagt innan. Man är sig själv kärast och närmast! Även om det finns människor som har det värre än mig (vilket det absolut finns) så är det jag själv som ska klara av att jobba och att klara av mitt vardagsliv! Finns ingen annan som ser till att jag får lön, att jag får mat lagad, vilket är det viktigaste för att överleva. Är ju singel, så jag har ingen att luta mig tillbaka på. Så det är bara att kämpa på, även om det är jobbigt.
Ja, och så här gör jag för att komma till jobbet! Insåg att jag kunde cykla utan problem, så jag cyklar till källaringången och tar hissen upp till jobbet! Det är den närmaste vägen till jobbet med minsta möjliga steg för mig! När det blir för jobbigt för mig att gå, så sätter jag mig på huk och väntar in nästa energitopp! Vilket jag utnyttjade i hissen givetvis, och jag var inte själv när jag satte mig ner!! En trevlig sak i dag när jag gick från jobbet, så gick en akutsköterska (eller om det var en undersköterska, vem bryr sig, de är lika mycket värda för mig) framför mig och hon gick in i hissen, men jag väntade en bit utanför avdelningens dörrar och stod bara och höll mig i väggen (satt inte ner) och då frågade hon: Hur är det? Jag bara tittade på henne först och undrade vad hon menade. Men hon reagerade på att jag stod och höll i mig i väggen och hon undrade hur jag mådde!! Positivt! Hon fick min beundran helt klart!! Åh, vad jag önskar att jag kommer ihåg hur hon såg ut, för en sån människa är värd att uppmuntras! Hon gick i klänning i alla fall och hon var mörk!
Tänk vad konstigt, att det ska ta så många år innan man kommer till rätt motivation! Ja, jag har inte ätit speciellt rätt de här två veckorna, men det har mycket berott på att jag har inte kunnat stå upp och fixat i köket och dessutom så har jag inte haft någon matlust alls vilket beror på alla tabletter som jag har stoppat i mig! Jag känner nu, att jag måste ta mig ur det här "träsket" rätt snabbt för att komma tillbaka till min motivation. Jag har mina mål, en del hemliga och en del öppna! Måste bara bli frisk och okey!
! 
För nu under mina snart två veckor (ja, jag vet att det inte är mycket anledning för att klaga), så har ingen människa frågat mig när jag har satt mig ner på huk om hur jag har mått! Men såna är vi nog svenska människor, att vi inte frågar. I Lund i tisdags så satte jag mig ner i kassakön på huk för jag klarade inte av att stå med mitt värkande ben och det var ingen som frågade hur det var med mig. Visst, jag hade min äldste son med mig men inte vid det tillfället. När jag känner att mitt ben inte pallar mer för tillfället, så har jag upptäckt att det släpper när jag sätter mig ner på huk ett tag och sedan kan jag gå vidare några meter till. Vet inte om det är ischias eller vad jag har. Läkaren sa på akuten, att jag hade diskbråck, mina kollegor (sjuksköterskor) sa att jag hade inte det eftersom jag inte hade röntgat mig och sjukgymnasten sa att jag hade det inte (för jag har inte ont där man ska ha ont då) och att jag troligen inte hade ischias utan att det var någon annan nerv som var klämd! För mig, skit samma, huvudsaken är att jag blir frisk för jag vill ut och springa och röra på mig!!!
Tänk vad konstigt, att det ska ta så många år innan man kommer till rätt motivation! Ja, jag har inte ätit speciellt rätt de här två veckorna, men det har mycket berott på att jag har inte kunnat stå upp och fixat i köket och dessutom så har jag inte haft någon matlust alls vilket beror på alla tabletter som jag har stoppat i mig! Jag känner nu, att jag måste ta mig ur det här "träsket" rätt snabbt för att komma tillbaka till min motivation. Jag har mina mål, en del hemliga och en del öppna! Måste bara bli frisk och okey!
Mmm, så här har jag känt mig på jobbet, och framför allt i dag, över halva dagen. Avskyr ju att be andra om hjälp men den enda som jag har bett om hjälp av är Mia som har fått hämta kaffe åt mig vilket hon har gjort åt mig så gärna och jag vill även ge henne en eloge åt att hon är så flexibel på jobbet och det är aldrig några problem! Tack Mia, jag älskar att jobba med dig!
En annan sak, och ja, nu är jag väl pervers, eller så är jag naturlig! Beror på vem ni är som läser! Fick frågan om jag var sugen på sex häromdagen! Nja, ja, de som känner mig vet ju svaret, och jag vet absolut svaret men i detta läget så blev jag rätt förvånad över svaret ändå! Inte sugen på sex när jag har ont i nästan hela kroppen och jag vet inte hur prognosen för värken är! Så jag återkommer om denna problematik!
Ja, det är svårt det här med att vara sjukskriven eller att jobba. Fick en kommentar i dag när jag stapplade mot toaletten bland annat: "Borde du inte gå hem"!!! Nej, det borde jag inte. Jag är skärpt i huvudet, kan skriva diktat, jag behöver lön, jag har ingen sambo som kan betala räkningarna, och som sagt, jag är inte sjuk, bara ont i ett ben!! Men jag behöver gå på toaletten ibland!!!!!! En annan sak, om jag vore en sjuk/undersköterska som springer runt hela tiden.
Ja, nu har jag hunnit skriva av mig det innersta och nu är åskan på gång här i Kalmar, så jag får väl sluta sitta här vid datorn men min hyresvärd har åskledare, så jag är säker (tror jag). Jag tittar på Idol på play, åskan lyser upp himlen utanför fönstret och jag ska inte upp så tidigt i morgon. Och kroppen känns rätt bra ikväll, men natten är lång, och vem vet vad som händer under natten????? Imorgon är det sjukgymnasten som gäller....
En liten påminnelse bara, dels till mig själv och även till andra som klagar! Varje gång vi klagar på våra egna ömkliga klagomål, så finns det alltid någon/några som har det värre! Men oftast när man klagar, så klagar man oftast bara för att man vill få ut sina klagomål! Eller hur?
UPPSKATTAT IDAG: HUR MÅR DU?
EJ UPPSKATTAT: DE SOM INTE BRYR SIG!
Sov gott alla!
Älskar åskan och regn!