Jessica Andersson och hennes liv....

Har nu läst ut Jessica Anderssons biografi, "När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var" och det var ingen trevlig läsning. Visste att hon hade haft en trasig uppväxt med en missbrukande mamma och män i mammans liv som var missbrukare och för det mesta elaka. Men trodde inte att det var så hemsk!
När hon hörde dammsugaren, så visste hon att mamman var nykter...….
Jessica hade fyra syskon, och en mamma som var missbrukare, och hamnade i fängelset lite då och då. Mamman hade olika fäder till syskonen, och oftast var de missbrukare och elaka.
 
Jessica och hennes äldre bror försökte dölja situationen hemma, och tog hand om sina yngre syskon och höll sin mamma bakom ryggen för de ville inte att det skulle uppdagas hur det var i deras hem.
 
De fem syskonen splittrades och Jessica hamnade först hos en familj där hon inte kände sig välkommen, och där fostermamman dagligen påminde Jessica om att hon var som sin missbrukande mamma! Jessica som aldrig hade missbrukat!!
 
Sedan fick Jessica chansen att komma till en fosterfamilj som tog emot henne som ett eget barn i familjen. Hon trotsade dem rejält en midsommar, som slutade med att Jessica blev rejält misshandlad av ett gäng killar och hamnade på sjukhus. Men de tog henne tillbaka hem utan förebråelser. Dessa fosterföräldrar stödde Jessica resten i hennes liv.
 
Jessica träffade en kille som misshandlade henne. Hon visste innerst inne att hon borde ta sig därifrån, men jag vet själv av erfarenhet att det inte är så lätt.
Killar som misshandlar kvinnor är så trevliga mot omgivningen, så ingen kan tro att de misshandlar, som i Jessicas fall, inte ens hans egna bror. Män som misshandlar kvinnor är för det mesta psykopater. Enligt min åsikt! Har själv varit i den sitsen! Den storyn kommer kanske på pränt någon gång, vem vet??
Hon tog i alla fall sig från honom till sist. Träffade en musiker som hon var gift med i 18 månader. Sedan träffade hon på sin sons pappa, en snäll man, som hon höll ihop med i många år, och han fanns med i bakgrunden när Jessica trädde in i musikvärlden! Nu i min skrivande stund så tror jag att hon har hittat en ny man efter några år som singel....
 
Det är "roligt" att läsa om dessa kändisar, som faktiskt har haft ett "vanligt" liv ändå. Missförstår mig inte nu, ett "vanligt" liv är inte misshandel, utan jag menar att dessa människor har också ett bagage som många av oss har. En del har ett fläckfritt bagage, en del mer och en del har mycket mer. Jag såg Jessica på tv den kvällen som jag läste ut boken, och jag tänkte att hon ser så oskuldsfull ut och man kan inte tänka sig att hon har det bagage som hon har. Jag fällde tårar här hemma i min fåtölj över hennes resa, och jag själv tänkte på hur lätt det är att hamna i destruktiva förhållande. Tyvärr kan man inte göra något åt sin barndom men man kan alltid styra sitt liv i rätt riktning...
 
Själv kommer jag aldrig hamna i förhållande med kronisk svartsjuka eller misshandel! Då går jag snabbt!!!
 
Men detta med hennes tragiska barndom! Så hemskt! Sina egna barndomsproblem är en droppe i havet!
 
Tillbaka till Jessica som inlägget handlar om. Vilken resa hon har gjort, och vad hon fick kämpa för att komma in i kändisvärlden med sin röst! Själv flyttade jag bara från olika bostadsområden med diverse hinder på vägen! Tyvärr bara landstingsanställd, ingen artist här inte.... ;)
 
En mycket läsvärd bok!
#Boktips - #Närkallanätterplågarmigmedminnenavhurdetvar - #jessicaandersson - #självbiografi

Så jä..... irriterad på mig nu!

Hade skrivit en bokrecension om Jessica Anderssons självbiografi, i två omgångar och det är lite extra jobbigt nu när mitt tangentbord inte fungerar som det ska, och det blir en massa felstavningar på grund av detta. Sedan skulle jag ta bort en felaktig taggning, och vad lyckas jag med då??????
 
Jo, jag lyckas att radera hela det färdiga inlägget!!!!! Borta!!!! Så jä…… förbannad på mig själv nu!!.
 
Så nya tag i morgon kanske???
 
 

Uppe med tuppen! Vad händer???

Kanske ska jag vara orolig för mig för jag känner verkligen inte igen mig i vissa situationer, så som att vakna frivilligt, alltså självmant utan klockan och tidigt också!! Så länge jag kan minnas har jag varit morgontrött, och kvällsmänniska. Vilket kan vara en förklaring till att jag har varit morgontrött då jag har kunnat sitta uppe väldigt länge, men nu när jag har varit uppe länge, kanske inte så väldigt sent men i alla fall efter tolv, så vaknar jag "tidigt", vilket jag egentligen är tacksam för, men blir ju så trött framåt dagen.
I dag var något extremt tidigt tycker jag. Efter jag hade legat och sträckt ut mig, ja, det känns i benen att jag körde crosstrainer i går igen, gutt, så gick jag upp för det kändes som om jag var färdig med att sova. Klockan var då 4.20!! Nä, det går ju inte så jag kröp ner igen, och trots att jag hade tvättat mig i ansiktet så kunde jag nog somna om. Det är ju också något nytt, att kunna somna om så lätt på morgonkvisten. Men i dag flög så många tankar omkring i huvudet om lägenhetens göromål, om jobbet så jag gick upp! En timme för tidigt! Och då var klockan ändå ställd mycket tidigare än vad jag brukar ha den på, för jag måste vara tidigt på jobbet i dag men inte så här tidigt!
Visst känns det gutt ändå att gå upp så här tidigt? Hann prova lite linnen, bädda (vilket görs varje morgon förvisso), gjorde gröt (vilket jag inte gör i veckorna) och kaffet förstås.....
Det märktes att det var tidigt, då det var svalt ute, endast 8 grader, och solen hade inte trängt genom.
Men det har ju förvisso inte med klockan att göra, utan det här tjocka molntäcket....
Det hade ju varit trevligt att få lite solstrålar på sig så här på morgonkvisten men tydligen inte...
I alla fall så åts frukosten ute på en kylig balkong, och tidningen gick i ett nafs att läsa. Alltid tunn tidning måndagar. Nu är klockan halv sju, och jag ska gå till jobbet. Kommer två hyrläkare i dag som ska tas omhand, och min kollega är tillbaka från sin sjukskrivning, så välkommen är hon. Hon behövs, för jag vill inte ha en likadan vecka igen som förra. Och jag brukar sällan klaga. Denna veckan hade blivit mycket värre om den hade upprepats....
 
Ha en bra måndag alla där ute, så får vi hoppas att det blir lite varmare under dagen. Hade nästan behövt strumpor på mig.....
 
Kramis!
 
 
 
 
 
#morgonpigg - #tröttikväll