Min senaste lästa bok heter "Himlen kan vänta" av Lotta Grey, och den baseras på hennes egna liv, och att den blev skriven beror på att hon fick tjocktarmscancer våren 2008, som följdes av fyra år av behandling, och samtidigt försöka sköta sitt jobb och ta hand om sin lille son, och även relationen med sin man.
Lotta jobbar som vimmelreporter, så varvat med hennes behandlingar så var det mingel och champagne och glada miner samt varvat med att försöka orka med hem och familj. Hon bad väldigt sällan, eller rättare sagt, aldrig om hjälp.
Ja, bara lite ont i magen! När hon väl sökte, så gick det raskt med operation. Det är riktigt kusligt med cancern. När ska man söka?
När hon trodde att det hela var över, så blev levern undersökt. Hennes levervärden har försämrats. Hon behöver opereras igen. Förändringar på fyra ställen. De tar bort bitar av levern där förändringarna sitter. Hon hamnar sen på Stockholms sjukhem som är cancerpatienternas sista anhalt.
"Dagarna är oförutsägbara. Vissa dagar är bra. Jag har inte ont och är ganska full av energi. Andra dagar vet jag inte hur jag ska komma upp ur sängen och hela dagen är tung och ond. Igår var det en bra dag. Var på jobbet till 17.30 och sedan vidare till Sissela Kyles nya show för att göra vimmel. Frusen. Lite flummig i huvudet. Glömde namnet på Bengt Palmers och det är inte min stil".
"Jag hittar en uppochnedvänd hink i trädgården som jag sätter mig på i solen när taxin har lämnat av mig. Jag har ingen nyckel men Threst kommer snart ut från sitt kontor. Det ligger mittemot vårt hus och han hörde när taxin kom. -Hur mår du? frågar han och jag ljuger som vanligt. - Det är helt okey, det stramar och drar, lite svårt när jag suttit en stund och det känns när jag ska ställa mig upp. Jag ser förbi honom, mot drömhuset vi renoverat tillsammans. - Hur har Lennox det? Hur verkar han må? Threst står där i sitt blåställ. Hans företag går bättre för varje dag. - Det går bra, säger han och lutar sig mot det gula garaget, håller sig lite i stupröret som vi alltid rensar på löv under hösten, solen vräker ner."
"Det finns aldrig riktigt tid till närhet. Mat ska lagas, barn ska hämtas och underhållas. Småbarnsliv och cancer är ingen bra kombo. Då får närhet och sex stryka på foten. Jag drar mig undan. Threst följer inte efter och jag lägger så mycket fokus på Lennox, att han ska hantera det här så bra som möjligt, att jag glömmer bort både mig själv och min man."
Den här boken är riktigt bra, och jag beundrar henne, och alla andra kvinnor i olika situationer med cancer, att de orkar och kämpa. Lotta går emot många tråkigheter, inte bara genom sjukdomen utan även i relationen. I det här fallet, Lotta, så jobbade hon i stort sett hela tiden det gick, utan att visa utåt hur hon mådde fysiskt och psykiskt och att hålla god min för sin lille son. Starkt jobbat.
Jag funderar ibland på hur jag skulle reagera om jag blev drabbad. Det svaret har jag inte. Tror att jag skulle ge upp, vet inte om jag är tillräckligt stark för att vilja överleva.
Rekommenderar verkligen att ni ska läsa den här boken, och jag skulle så gärna vilja skriva mer om innehållet men läs den själva istället. En mycket bra, lättläst och gripande bok. Finns på biblioteket att låna.
REKOMMENDERAS!