Idag kom en person till mig, ja en man till och med, och frågade om jag ville säga honom något! ???? Ja, många frågetecken i min lilla hjärna, och jag tänkte så det knakade och hade svaret inne i huvudet men det svaret kunde jag inte säga högt! Egentligen behövde jag inte tänka så det knakade, för jag vet precis vad jag skulle vilja säga, men varför det knakade i mitt lilla huvud var ju, att jag begrep inte vad han var ute efter! Jag kunde absolut inte säga vad jag ville säga, och det var absolut inget negativt men det kunde jag inte säga hur gärna jag än ville! Där kan man verkligen prata om glödande tändning!!
Däremot så har hela dagen varit som en glödande "irritation" nästan hela tiden! Ja, förutom den nämnda stunden då. Ibland blir jag fruktansvärt trött på att behöva tassa runt, hålla god min, vara trevlig och att uppföra mig och att inte kunna säga precis exakt vad jag vill säga! Kan däremot skriva för mycket här i bloggen i stundens hetta, då jag inte tänker på att detta inte är min dagbok! Men sedan släpper irritationen även i den så kallade "dagboken". Vilket jag är mycket försiktigt med nu för tiden. Eftersom jag inte är irriterad särskilt länge på saker och ting och personer.
Däremot så har hela dagen varit som en glödande "irritation" nästan hela tiden! Ja, förutom den nämnda stunden då. Ibland blir jag fruktansvärt trött på att behöva tassa runt, hålla god min, vara trevlig och att uppföra mig och att inte kunna säga precis exakt vad jag vill säga! Kan däremot skriva för mycket här i bloggen i stundens hetta, då jag inte tänker på att detta inte är min dagbok! Men sedan släpper irritationen även i den så kallade "dagboken". Vilket jag är mycket försiktigt med nu för tiden. Eftersom jag inte är irriterad särskilt länge på saker och ting och personer.
Har känt mig som en tickande bomb! Gudskelov gjorde den friska blåsten på promenaden nytta ikväll, så jag inte exploderade. Men allvarligt, är det inte fler än jag som känner så? Ibland skulle jag vilja säga precis vad jag tycker och känner, men gör inte det för man är uppfostrad av att uppföra sig och vara civiliserad, även om man kanske är irriterad eller missnöjd inombords. Man får överväga för- och nackdelarna helt enkelt.
Ska inte säga något exakt om vad det rör sig om, för då får man bara igen! Men det är allmänt egentligen, även om det kanske är några speciella saker idag. Om man bara nämner lite allmänt, så kan man bli rasist, man kan bli elak, man kan bli okänslig, man kan bli snorkig, man kan bli ovän, eller så kanske man blir uppskattad för att man säger vad man tycker! Vad vet jag? Jag är alldeles för feg för att säga vad jag tycker och tänker, vilket jag vet om, och ibland önskar jag att jag skulle kunna göra detta. Men som sagt, jag är uppfostrad till att uppföra mig och jag tycker gott om de flesta människorna och jag hänger inte upp mig på saker och ting speciellt länge. Avskyr konflikter, kanske därför jag undviker med att säga vad jag tycker. Vilket är dumt i längden givetvis!
Men visst vore det härligt, att få skrika rakt ut, att få säga precis vad man tycker utan att tänka på följderna, att få skälla och klaga och kanske till och med få slåss lite ibland! Tjejslagsmål! :) Skulle ju inte vilja slåss mot en man, men det är oftast inte mot en man som den så kallade konflikten är. Män är mer rakryggade än vad kvinnor är!
MEN!! Så gör man inte! I alla fall inte jag!
Kan inte skälla ut någon, även om jag skulle vilja!
Kan inte säga allt som jag skulle vilja säga, även om jag skulle vilja!
Kan inte säga mina åsikter om saker och ting, även om jag skulle vilja!
Jo, om normala saker kan jag ju säga min åsikt, men om det blir personligt så kan det bli lite jobbigt!
Fegt? Ja kanske! Men allt för husfriden :) och vänskap och annat!
Men någon gång i mitt jäkla liv så skulle jag vilja skrika rakt ut, skälla, klaga, slåss och skita i följderna!
När det kommer ske, ja det vete gudarna!
När trycket är för mycket, kanske man ska ha ett rum med gammalt porslin och bara få slänga allt i väggar och på golv! Det vore något!
Åh, det önskade jag många gånger att få göra som sambo. Men tyvärr gjorde jag aldrig det! Förhållandet kanske hade hållit om jag hade avreagerat mig? Nja, tror inte det, men vem vet? Ja, ingen!
Nu är jag lugn och fin igen, efter att ha gått nästan sex kilometer i kvällens blåst. Det finns inget bättre än, att ta en lång promenad när man retar sig/hänger upp sig på något eller någon.
Det är en bra behandling att göra innan man tar det där steget till att skälla och klaga på något som kanske är en droppe i havet egentligen! För man vet aldrig följderna. Samtidigt så får man ju motion, det vill säga smygträning! Om jag hade satt mig i soffan ikväll och inte gjort någonting, så kanske min missnöjdsamhet inte försvunnit och jag hade inte fått någon motion!
UPPSKATTAT IDAG: MANNEN SOM VILLE VETA MINA ORD!
MIN PSYKOLOGISKA PROMENAD!
EJ UPPSKATTAT: MIN IRRITATION/BESVIKELSE!
Kramis, hoppas att ni är fler än jag som känner så här!
Vet ni? Snart är det fredag! Igen!