Detta var absolut inte min planering alls! Har inte tid med det och inte lust till det heller! Visst, har ju känt av kroppens varningssignaler men hur dan är jag? Jo, nonchalerar signalerna givetvis! Nä, egentligen inte, eftersom jag har nu tagit flera vilodagar, nja, fredagens vilodag planerad, lördagens vilodag ej planerad (min åkomma kan vara sviter från för mycket sängliggande kanske, men betvivlar det starkt), söndagens vilodag planerad eller inte (hann ej med, men satt i förarsätet i nästan fyra timmar). Sedan på måndagen så var frustationen för stor, så då tog jag ju mig en promenad på 5,5 kilometer med krämpor, nja, lite i början och kanske lite då och då under dagen. Men promenaden var skön!
Min planering var att arbeta på tisdagen och jag gick till jobbet men med mycket smärta i mitt högerben. Men det var helt acceptabelt när jag kom till jobbet men sedan blev det för mycket. På hemresan kvällen innan så kände jag inte av något när vi pausade i Ljungby, men däremot i Nybro när jag släppte av mamma. Då kunde jag inte ens stå på benen, så jag fick hänga över motorhuven när jag pratade med mamma och Per. Sedan när jag kom hem till Kalmar en halvtimme senare, så kunde jag gå in utan problem med alla väskorna. Mycket konstigt! Ja, i alla fall blev jag remitterad till akuten, så där blev jag omhändertagen med prover och blodtryck. I det här fallet så är jag väldigt glad över att jag jobbar på sjukhuset. Sjukvården finns där jag är, ja, jag bor ju nästan inpå sjukhuset, så sjukvården finns ju nästan hemma hos mig.
Blev bra omhändertagen, och det tog inte så jättelång tid tills en läkare tittade på mig. Tur att man har sin Iphone med sig :)
Att jag skulle bli omhändertagen av en ortoped, hade jag inte direkt tänkt. Vet inte vad jag hade tänkt, men så blev det i alla fall. En mycket trevlig underläkare med en läkarstudent i bakhasorna. Hon frågade om det var okey att hon pratade med studenten medan hon pratade med mig. Givetvis! Det är så skönt att jobba inom vården, så att man vet hur det fungerar. När jag låg där på min brits, så ja, jag var ledsen, tårarna rann längs med kinderna och jag tänkte på, att nu blir jag randig och jag ska ju tillbaka till jobbet! Jag avskyr ju att vara sjuk och att ha ont, och att vara beroende av andra så givetvis var jag deppig! Sedan var jag ju irriterad över, att jag kanske själv var orsaken till den här åkomman!! Jag som skulle träffa en PT nu i dag (onsdag, har blivit framflyttad), och jag som nu verkligen var på g med min träning. Jag som nu hade fått abstinensbesvär om jag inte rörde mig!!! Att jag aldrig kunde göra något rätt!
Huvudsaken är att mina prover var okey, blodtrycket var lite högt kanske (men jag hade ju ont som läkaren sa) och jag är alltid glad när mina prover är okey, för jag har ju en konstig rädsla för att jag ska få cancer, och är mitt blodvärde okey, så kan jag andas ut! Min urin var helt okey också (inte nu, för nu är den röd och jag dricker rödbetsjuice hela tiden).
När jag hade fått min diagnos "diskbråck" så fick jag recept på tre olika tabletter att ta den närmaste tiden. Vanliga värktabletter, en starkare tablett och även morfin som jag ska/får ta i tre veckor! Aldrig ätit morfin så det blir en upplevelse! Ingen röntgen i dagsläget! Men om värken består om fyra veckor, så får det bli en MR-undersökning för att se om det verkligen är diskbråck! Men i nuläget är det väl "bara" ischias. Och det är inte så bara. För att ta mig från akuten till jobbet, så blev det rullstol! Ja, nu vet jag hur det känns för de patienter som måste åka rullstol. Jag jobbade några timmar i alla fall, men att hämta kaffe var mycket problematiskt! Rättare sagt, skitjobbigt! Så länge jag satt i min stol, så funkade jobbet men jag ska ju ta mig till och från jobbet! När jag väl stämplade ut, så tog jag mig ner till apoteket för att hämta ut mitt morfin (hade fått en starkare tablett på akuten men den hade ju släppt) och där säger de, att de inte har den!!!!!!!!!!!! OMG!!!!
Ja, vad gör jag??? Vad ska jag säga? Jag är en självständig individ, så jag får ju försöka! Jag stoppar i mig den starkaste tabletten, sätter mig på en soffa och vänta in smärtlindring. Sedan går jag en bit i korridoren, sätter mig på nästa soffa, vila, går en bit, sätter mig på nästa soffa etc. Ja, det blir fyra soffsittningar innan jag når nästa apotek! Får mitt morfin i min hand, och nu ska jag ta mig hem!!!
Gudskelov, så har jag ju vänner som har flyttat in till Kalmar, så Anna kom och hämtade mig vid sjukhuset och körde hem mig! Ja, den biten som tar mig fem minuter varje dag hade tagit mig mycket längre tid i det här tillståndet. Anna, min ängel, körde mig hem till dörren! Sedan gjorde jag inte mycket den här kvällen.
Måste bara mitt i allt elände visar er en "ny" frukt för mig i alla fall. Ingen passionsfrukt utan grenadila. Aldrig ätit men den var mycket god! Hade en färdig pastasallad inköpt i Skåne till lunch i dag och en grenadila som tillbehör. Ja, jag jobbade på med det viktigaste med läkarschema och annat. Tog mig från jobbet tjugo i fyra, och då blev det den här apoteksresan! Det tog mig minst en timme att komma från jobbet, och då fick jag en tacksam skjuts hem från jobbet av Anna. Annars hade det nog tagit minst en halvtimme till innan jag hade varit hemma.
UPPSKATTAT DENNA DAG: KOLLEGA SOM TÄCKER UPP OCH MX
EJ UPPSKATTAT: MIN ENERGI
Kramis!