Hmm, jag har ju redan skrivit om helgen, där vi alla hade trevligt med många skratt! Men jag har inte skrivit om vad vi exakt skrattade om! Men det går inte alltid att beskriva. För jag hade behövt ha en bandspelare att spela in allt som sas!!
Det är alltid så supertrevligt när vi sitter där allihopa, och vi kommer på det ena efter det andra, från mina barns barndom, från min systers uppväxt, från min brors uppväxt! Och framför allt min uppväxt!
Ja, som sagt, mitt första minne gällande alkohol, var bananlikör!!
Jag behövde bara sniffa på korken, så var jag "salongsberusad". Synd, att det inte fortsatte så!
Hmmm, nu ljög jag lite. Mitt första alkoholminne var när jag var betydligt yngre!
Av misstag! Men det tar vi inte nu, det är ändå preskriberat!!!
Ja, gällande bananlikör! Nu hade syrran fixat fram detta till mig efter vårt spelande. Och som sagt, det smakade väldigt gott! Men jag tror nog, att det smakade godare på gamla goda tiden!! Den smakade annorlunda nu.
Ett minne från min bror, som inte var med i helgen (varför vet jag inte), men det minnet var inget roligt för min del. Han kallade mig för mamma på Kvantum, när jag bara var 14 - 15 år och det var INGET roligt alls!!!! Jag passade honom rätt mycket när jag var i den åldern, och mamma jobbade en hel del, och vårt hus byggdes.
Minnet från systeryster var inget anmärkningsvärt alls, men jag var tvungen att behöva använda henne, till att få gå på toaletten på Coop hemma i Nybro. Det fanns inga offentliga toaletter på den tiden, så jag fick ljuga lite, och skylla på min lillasyster, om att gå på en riktig toalett!! Var ju höggravid!!
Men sedan var det mycket prat om mina söner och min syster. Hon körde min yngste i en dockvagn, för han var så liten när han föddes, och hon är ju bara sex år äldre än min yngste. Gällande min äldste son, så tyckte hon, att han var bara jobbig, då hon endast var fyra år när han föddes.
Förutom, att vi hade diskussioner om hur vi alla var på ungdomens tid så hade vi också en diskussion om att äta kräfta eller inte!!!
Ha-ha, jag skulle ha haft en bandspelare under kvällen! Så många konstiga kommentarer som föll. Mina söner förstod inte, hur vi kunde äta dessa kräldjur med alla dessa klor!! Det måste ju finnas någon anledning till, att de lever på sjöbotten, sa min äldste son. Min mamma frågade dem, om de aldrig hade varit med och ätit kräftor!! Nä, det har de troligen inte varit, för jag har inte ansett att det skulle vara en nödvändig sak. Men däremot så har de varit med och fångat dem i mörkret ute i Kråksmåla. Sedan föll diskussionerna om mig, och mitt levende, även lite om min systers liv i Barcelona. Ja, det hade varit trevligt om hon hade bott kvar där men ändå trevligt att hon bor i Sverige (men södra Öland räknas väl som utomlands?).
På söndagen så var vi slappa. Sent omsider så hade vi alla vaknat, och en stund senare så satt vi där igen med spelandet. Nu var syrran med, lite piggare periodvis. Stackaren, att bli sjuk när hon har fått ett vik som lärare. Ja, det är dessa barn som smittar. Det här spelet är rätt roligt, för vi alla fem gillar det. Men mamma är inte med, och Per ibland. Det är vi ungdomar som spelar det. Där fick jag till det.... :)
Vi hade ju lite födelsedagsfirande den här helgen, och mamma ville ha en perukhållare vilket hon fick. En sån fin peruk som hon har. Efter alla år, så har hon blivit blondin helt plötsligt, vilket hon aldrig har varit. Det var på tiden! De andra som grattades fick presentkort eller pengar!
Helgen gick mot sitt slut, jag började få min ångest av att det var måndag igen. Äldste sonen skulle hem till Lund igen, så avlämning vid tåget och sedan iväg till mitt. Det var rätt skönt att komma hem till sitt egna. Även om det bara var en natt som jag hade varit iväg. Men mina helger är så korta, ja allas helger är korta. Men det är kanske inte alla som har ångest över att det blir måndag morgon igen! Jag tycker jättemycket om att vara hemma i Flygsfors men älskar mitt egna krypin!
UPPSKATTAT: HELGEN MED FAMILJ
EJ UPPSKATTAT: DEN VAR ALLDELES FÖR KORT
Men vilken gåva i livet att ha en familj. Jag har ingen nära anhörig. Dom frågade mig hos polisen när identitetshandlingarna var borta förra året. Jag svarade att jag har ingen. Då tittade dom lite konstigt på mig...