Den senaste veckan så har jag läst en sannberättelse, och dessa brukar oftast vara rätt bra, men den här var så där. Lite seg, lite djup och svårläst. Den tog längre tid för mig att läsa den än vad en bra bok brukar göra för mig. Det var inte så att jag längtade efter att läsa den, men jag läste ut den givetvis, för sån är jag, och berättelsen i sig är en bra berättelse men lite för djup att läsa enligt mig. Men vi är ju alla olika som tur är.
Berättelsen handlar om författarna själv, och en händelse som skedde i ungdomen, och som satte starka spår i bådas vuxna liv.
Hennes första kärlek våldtog henne när hon var redlös hemma i sitt flickrum!
Fyra år efter våldtäkten så träffas de åter, och då är det hon som styr över honom. Hon ville ha makt över honom. Sedan blev det en mailväxling dem emellan, tills Thordis bestämmer att de ska träffas på en neutral plats, mitt emellan deras hemländer, vilket blir Kapstaden, där antalet fall av sexuellt våld är bland de högsta i världen. De umgås en vecka och det är mycket känslor och tankar som kommer fram från bådas sidor. Det blir en tung vecka, men ändå en upplösande vecka.
Som jag nämnde innan, så är det författarna själva som boken handlar om. Den är bra, mycket bra, men som jag tyckte, att den var lite dryg att läsa, då det var så mycket tankar och funderingar som är nedskrivna. För Thordis främst, så var det här nog extremt jobbigt att möta upp Tom igen. Under bokens gång, så kommer det fram mycket från hans tankar om hur han har mått under alla dessa år, vilket man nog inte hade tänkt sig. Att förövaren kan må dåligt också. Men jag tror att det är väldigt sällsynt. I det här fallet så var de ju faktiskt ett par när det händer, så det är kanske inte så konstigt att han mådde dåligt.
Gillar ni sannberättelser så rekommenderar jag denna givetvis. Just du kanske älskar den!
Är glad att jag har läst den i alla fall.