Som många vet, som känner mig i verkliga livet, så vet de att jag dejtar en del, ibland mycket och ibland lite och oftast inget alls! Och i detta inlägg så kommer jag vara rätt så ärlig, och säga en hel del raka saker, för jag är ju inte buskablyg av mig!
Jag hade en dejt för någon vecka sedan, och efter den dejten så blev jag inspirerad till det här blogginlägget!
Resultatet av den dejten? Nope! Katastrof enligt min mening, men han ville ju både det ena och det andra!
Men fin bil hade han...... fick tyvärr inte åka, men ville inte "fresta" honom så glad över att det inte blev någon åktur!
Och det är inget som är specifikt för honom, för de flesta män är såna! Hmm, ja, nu låter jag som en feminist, vilket jag inte är, men sanningen är, att de flesta dejter som jag har varit på är sexfixerade män!!!
Och ja, de som känner mig, vet att jag inte är den pryda kvinnan så om jag reagerar på en dejt så är det illa!!
Den här dejten gick rätt snabbt till. Han frågade om vi skulle ta en fika och jag svarade ja, för hans profilbild var inte katastrofal (vilket inte ska spela någon roll egentligen) och jag är inte så fager så jag ska inte vara en klagande kvinna gällande det.
Men kände direkt när jag mötte honom, att allt var fel!!!
Jag hade klätt upp mig, och han hade en t-shirt och jeans!
Visst, det är inte hela världen, men direkt första kontakten sa mig! Hjälp!
Det är ju oerhört svårt att kunna avgöra via en kort mailkontakt om det är någon man för mig eller inte, så man måste ju träffas och varför ska man dra ut på det?
Men i det här fallet så var det direkt fel, men vi hade en trevlig stund på Restaurang Peking (den sämsta kinarestaurangen i stan tyvärr).
Så hur skulle jag kunna avstyra det hela??
Jag hade ju sagt, att vi kunde gå en runda i Slottsparken vilket vi gjorde men sen så....
Tackade för lunchen och sa, att han kunde höra av sig om han hade vägarna förbi!!
Så ja, det största problemet med att dejta!
Att avstyra det hela, hur gör man det bäst?
Jag har varit singel i över fem år, och den första dejten jag hade som singel var ett nervöst möte!!
Hade varit sambo i nio år och jag hade glömt hur jag och mitt ex första dejt gick till, näää, nu ljuger jag...
Den kommer jag ihop rätt bra men det är preskriberat nu! Lycklig var jag i alla fall!
Men min första riktiga dejt som singel efter det förhållandet, ja det var nervöst!
Jag hade inte dejtat på många år, så jag var ringrostig. Det var en man som jag spanade in på lokalpuben, fick hans nummer (faktiskt hans riktiga nummer, han brukar ge ut ett felaktigt nummer), och sedan började vår historia med en dejt där han hämtade mig hemma i Nybro, körde till Kalmar där han bjöd på fin middag, körde hem mig till Nybro och sedan körde han hem till sig, som var Öland!!
Det kallar jag för en riktig dejt!
Han såg inget problem i att köra fram och tillbaka för en tjejs skull!!!
Han gjorde mycket för en tjej! Ja, jag vet, varför "släppte" jag honom??
Jag var så nervös inför dejten så jag vågade inte ens dricka ett glas vin när jag förberedde mig!!
Ja, den här dejten blev en början på en historia som varade länge....
Den dejten har gett mig många tårar under åren, och jag är ändå så tacksam över att jag fick vara med om det här "förhållandet" och han var så rätt men ändå så fel person för mig!
Svårt att förklara, men jag hade otroligt starka känslor för honom, och har ännu, men jag har släppt honom nu!
Känslor kan man ha kvar trots att man har släppt en person!
En sommar därefter så gick jag med i en dejtingsite, för att prova, hade aldrig varit med på en sån sida, och någon gång ska vara den första.
En trevlig sommar, men nu i efterhand så förstår jag att jag skulle ha agerat på ett helt annat sätt, så hade jag kanske haft kvar första dejten!!! Kärleken!
Jag blev bjuden på picknick i Kalmarsundsparken, och ett antal middagar i stan men hittade ingen som föll mig i smaken, men det var en man som jag fick messkontakt med, och vi messade en hel del innan vi träffades!
Det blev direktträff direkt, och jag blev kär!
Som varade i tre veckor!!!!
Upptäckte rätt snabbt att han ljög om både det ena och det andra, och var väldigt intensiv!!
Så jag bröt efter tre veckor. Han kvävde mig!!!
Efter detta så blev jag apatisk!
På några år så hade jag blivit kär i en man som egentligen inte passade mig, men ändå passade mig och satte avtryck i mitt hjärta (det finns kvar) och sedan blev jag kär i en man som var en fejk! Han blåste bort rätt snabbt ur mitt inre!
Ja, sedan dess så är det bara jag!!!
Så hur gör man?
För att träffa den rätte?
Dejtingsite är inget att rekommendera men hur sjutton ska jag träffa någon livspartner??
Som det är nu, så kommer jag aldrig bli kär igen! Jag var kär i min första dejt, och den kärleken varade i några år men den fick tvingas bort! Tyvärr! Kär i en man som jag aldrig trodde jag skulle bli kär i.
Sommarflirten? Ja, det var nog ingen kärlek för kan man bli kär efter några dagar?
Så hur gör man?
Att dejta är inte det lättaste, man får kontakt via en dejtingsite, messa alternativt maila, och man vet inget om den andre, så hur ska man klä sig?? Ja, redan där kan det gå fel!
Sedan vad ska man prata om?
Har man några intressen att prata om??
Man har en förväntan inför en dejt. Jag är aldrig nervös inför en dejt, men var ju fruktansvärt nervös inför första dejten för fem år sedan, och det var ju den som gav mig starka känslor, som ännu finns kvar, tyvärr!
Hur länge ska man chatta med varandra innan man träffas på en dejt, och sitter ute på en restaurang och lyssnar på sorlet runt omkring?
När ska man ta steget till att ha umgänge med varandra? = Sex!
Ska man umgås en kväll och prata om allt, och sedan sex nästa dejt?
Eller ska man hålla på sig, och vänta till femte dejten?
Vad är hyfs och fason????
Och om man träffar på en person som verkar intressant, och som man håller på halster två dejter (fast personen har barn), och sedan så följer det bara på men händer inget allvar bakom det hela! Man känner sig som om man bara är ett föremål!!
Fast man lägger ut vinkar regelbundet, om hur "ett förhållande" kan vara!
Hur gör man???
Och om man träffar på en person som är snäll och trevlig, men är en aningens för ung, snäll och trevlig, men där det inte finns någon attraktion alls!
Hur gör man???
Fast jag gillar sex rätt mycket, så vill jag också (troligen) ha ett förhållande, med en go partner som gillar sex, värme, känslor, umgänge och intressen som går ihop med varandra! Som värdesätter mig som person!
JAG SKA VARA ÄRLIG, DET KOMMER ATT BLI SVÅRT ATT HITTA EN PARTNER TILL MIG SOM KOMMER ATT PASSA TILL MITT LIV!
Önskar en partner som gillar att träna, myskvällar, sex, resor, laga mat tillsammans.
Det är allt som jag begär!
Bland annat!............
DEJTING = SVÅRT!!
HUR GÖR MAN???
VILL JAG???
Gitte! Susanne här...sagt jag läser din blogg ibland. Jag var själv i nästan 8 år...blev i byhålan Nybro trodd för att vara lesbisk (inget fel i det) men jag är tok-HETERO, så för mig blev det en förolämpning. Om man är själv i flera år...ja jag förstår dig precis! Vad som var kreativt i den perioden var att jag gjorde allt kul/det jag tyckte om...för mig själv...precis som du gör! Tog hjort, tränade stenhårt osv. Och jag känner såå väl igen när du skriver att "känslan var fel" Under alla de här åren hade jag en kk...det var mycket gråt o tandagnisslan...men jag känner så igen mig i dig. Och tror att det snart är "din tur" Puss