Detta har jag dragit mig för, men visste, att förr eller senare så var jag tvungen! Tvungen att separera högst en timme från min käraste ägodel! Från den ägodel som jag känner mig halv utan! Från den ägodel som betyder mer än en livs levande partner! Från den ägodel som (troligen) betyder mer än mina barn (skämt). Från den ägodel som alltid måste följa mig vart jag än går! Alltid med på toaletten! Den ägodel som är mitt liv! Min mail! Min planering! Min chatt med vänner och dejter! Mina telefonnummer (vem kan nummer i huvudet?). Min kamera! Min instastory! Min instagram! Där jag kan blogga i från i tid och otid (vilket jag inte gör just nu). Där jag bokar mina hotellvistelser. Där jag betalar mina räkningar och annat ekonomiskt. Där jag har mycket viktigt sparat. Som foto, anteckningar och livet. Ja, min livspartner helt enkelt!!!
Bild tagen från nätet.
Men som i alla livskriser, så får man ge med sig! Det funkar inte längre! Kan inte längre skriva meningar rätt! Kan inte signera vissa dokument! Kan inte sända i väg frågeformulär! Stör mig när jag måste sätta i gång laptopen för att kunna skicka i väg ett formulär (av stor vikt), och att inte kunna göra det via telefonen! Främst att inte kunna skriva rätt!! Jag vet ju, att jag är kunnig på att skriva men när skärmen gör som den vill, så ja, då måste jag göra något åt det!
Så i onsdags så skedde det!!!
Jag gav mig hemåt efter jobbet, tog cykeln (ja, nu är det ju äntligen vår) och in i köpcentret! Ville knappt släppa i från mig telefonen.
"Separationsångest! Försvinner en timme nu!"
Ja, detta var mitt sista status två minuter innan personalen i butiken tog över min telefon!!
Under denna timme, så var jag helt förvirrad!
Hmmm, hade ingen vetskap om hur mycket klockan var. Jag kunde inte checka in i butikerna som jag gick in i. Jag kunde inte fota något som jag ville ha eller diskutera på sociala medier. Jag kunde inte göra någon instatory om vad jag gjorde! Jag kunde inte rådfråga någon om olika be-hå som jag måste fixa inför bröllopet i maj! Ja, ni förstår mitt dilemma, eller?
Jag fick nästan panik!
För det första, hur visste jag hur klockan var? Köpcentret stängde klockan sju, och om jag missade den tiden, så var min telefon inlåst!!
Kunde ju inte lämna köpcentret med risk att inte komma in!
Klockan var kanske kvart i sex när jag lämnade in min telefon!
Så det blev en del inköp under timmen som gick!
Inköpte vacuumpåse till mitt nytvättade dubbeltäcke! (Vilket stod på min inköpslista)
Solcellslampor! (Hmm, jag har ingen balkong! Men försäljaren lovade att detta var en succé!)
Blev ett par nya jeans på rean! (Lite trasiga men det var det jag ville ha)
Nu ligger telefonen i min närhet, med ny fin skärm, vilket känns tryggt!
Ha-ha, ja jag vet att jag är beroende!
Men sån är jag.... Har ju ingen som stör sig över det, så.....