Tillbaka till min vilsenhet! Inget är som innan min sjukdom trädde in i mitt liv! Jag har förändrade känslor på så mycket! Känns som om jag står inför ett vägskäl men vet inte vart jag ska ta vägen!
Känner mig likgiltig inför en del vilket jag älskade förr, men nu känns det som en tvång! Finns sällan någon glädje, vilket jag saknar!
Får nog flyta med ett tag, och hålla mig lugn, och hoppas att det blir bättre....
Fick rådet av både son och en läkarvän, att jag skulle vara nöjd med det nya och försöka se fördelarna! Hmmm, ja kanske det men det vore roligt att trivas också!
Om man bortser från det tråkiga så vill jag verkligen träffa folk, vilket jag knappt har velat innan sjukdomen och efter klimakteriet trädde in! Då gick jag in i min bubbla! 🤭
Men det går ju inte! Jävla Covid! 
Har ju tur, att jag har möjligheten att träna, så det inte bara blir jobb och soffan!
Skulle nog behöva gå till en spåtant för att veta vad jag ska göra med mitt liv!
Natti från en vilsen själ,.. men ändå tacksam! 😌😌 Jag kunde ha haft det mycket värre!