Jag är ju en som betalar för en papperstidning (hur länge jag nu har råd med det, det är ju svindyrt egentligen), men jag har lite svårt att slita mig från den. Det började med att jag delade tidningen med min gamle granne när han bodde i min nuvarande lägenhet, och då var ju kostnaden halverad. Sedan flyttade han och jag blev ensam kvar, och ingen annan i huset som jag kunde/ville dela tidningen med. (Viktigt att poängtera att han bodde i sin lägenhet, som nu är min lägenhet! Jag bodde i min 1:a bredvid då, och oftast så tog han tidningen i min dörr innan jag ens hade vaknat).
Jag tar alltid med mig tidningen och läser den på jobbet, sedan lägger jag den i dagrummet på jobbet (landstinget har inte råd med en dagstidning till patienterna, vilket är rätt dåligt tycker jag)! Även om den är rätt dyr! Det är tråkigt för patienterna när jag är ledig och har semester, för då får de ingen tidning!
Sedan är ju lördagsmornarna heliga för mig, för då blir det sovmorgon, sedan kaffe, Nyhetsmorgon och dagens Barometern och nu har man ju kommit i det stadiet att man kollar över dödsannoserna!!!
Hua, det känns hemskt att säga, men så är det!
Man känner igen en hel del namn, men oftast så beror det på grund av att jag jobbar på sjukhuset och att man har sett namnet svisha förbi under arbetsdagarna!
Nu till min egentliga poäng med det här inlägget, och det gäller en krönikör i Barometern som jag gillar. Hon skriver oftast rätt roligt, och för några veckor sedan så skrev hon sin krönika i sin hunds perspektiv! Jag skrattade hjärtligt när jag läste den.
Här är kvinnan som skriver så här roligt, eller kanske fel att ge henne beröm för något som hennes hund tänker? Eller? 😄🤣
Men ett tips, att läs hennes krönika för oftast är de väldigt roliga!