Ja, jag vill knappt skriva att jag har gått Vårruset, för det är ju inte det man ska göra, eller? Jag önskade så att jag kunde springa som en gasell hela rundan, och komma i mål med lätta steg och ett stort leende!
Men riktigt så är inte verkligheten för min del! Huvudsaken är i alla fall, att jag tog mig runt i rask takt gåendes ihop med en "draghund" som heter Anette... 🙏
Sedan kan vi ju blunda för att jag "bara" gick 2,5 kilometer, inte ens 5 kilometer!
Varje steg räknas!
Vi fick i alla fall en trevlig fikakasse efter loppet. Jag hann inte fota allt men det är rätt mycket i kassen på Vårruset. Det är verkligen stor skillnad mellan den kassen som man fick på Margaretaloppet och Vårruset.
Vi fick bland annat den här godingen, som var ny för min del. Den smakade friskt och fräscht, men den hade gärna fått vara lite tjockare i konsistensen.
Mycket god!
Ni som sprang Margaretaloppet minns väl vad man fick då. Rätt stor skillnad! 😉
Så här nöjd kände jag mig den kvällen, ha-ha. Det är kanske svårt att förstå, men det var mitt första lopp efter min sjukdom, då jag inte kunde gå och stå, och absolut inte springa. Men nu så gick jag en rask powerwalk i alla fall, och det är ett steg på vägen! 🙏
😍😍😍😍