"16 april 2020! Ett datum jag aldrig glömmer! Då mitt liv förändrades men jag fattade aldrig hur mycket! Trodde att det var något som gick över efter några veckor, och inte skulle bli så allvarligt!
När jag vaknade så kändes det direkt att det inte var som det skulle. Det kändes som om det skvalpade i mina ben, och att jag hade små kuddar under fötterna. Men jag skyndade mig till jobbet och tror inte, att jag sa något till någon! Men jag kände mig mycket olustig och jag såg till att jag hade nära till väggarna.
Vid lunchen så hade jag värmt min mat och ställt tallriken på bordet, och skulle bara dra ut stolen!
Pang! Jag och stolen kraschade rakt ner i golvet! Jag bara föll bakåt! Ingen förvarning! Kändes som om jag hade vrickat foten!
Men ändå inte!
Andra gången efter några timmar så kunde jag ta tag i dörrposten!
Tredje gången efter några timmar till så gick det inte så bra! Trots att jag stod bredvid en person så hann jag inte ta tag i honom!
Kroppen bara vek sig, och mitt huvud prickade precis in ett betonghörn!
Detta var allvarligt nu!
Blev akutbesök!
Blev inlagd trots att jag givetvis protesterade! Hamnade i ett rum högst upp i samma hus som jag jobbar i, och det värsta var att jag såg min älskade lägenhet, ja sovrumsfönstret i alla fall! (Direkt till höger om flaggstången)
Längtade hem! 😢
Så från den här kvällen så hade jag en ny kompis (av alla framtida), rollatorn! Jag fick absolut inte gå i rummet utan denna.
När jag väl somnade den här kvällen, så förstod jag fortfarande inte allvaret!"
Nu ligger jag i min egna sköna säng, en fredagkväll strax efter tio (tidigt för att vara en fredag), och kan titta ut genom fönstret och se fönstret till det rum som jag låg i för ett år sedan!
Tacksam att jag ligger där jag ligger! 🙏🏻
Natti natti! 🥱😴